Idag är det tjugondedag jul. Det väcker i mig ett roligt minne från barndomens Vissefjärda i sydöstra Småland. Där fanns en tradition att "sopa ut julen", vilken innebar att ett gäng barn gick ut med vars en kvast och vars en korg. Så knackade vi på hos folk och ropade "Nu ska julen sopas ut" och så tog vi några ömkliga tag med kvastarna och så fick vi godis eller pengar. Det sista huset vi gick till var Gunnar slaktares. Gunnar var, ja gissa! På den tiden fanns det byslakterier. Han var mycket skicklig och kunde precis som huvudpersonen i en av novellerna i Peter Kihlgårds Serenader smeka grisen till slakten. Han slaktade vår julgris. Vi barn var inte så entusiastiska över att sopa hos Gunnar för i stället för godis lade han en korv och några äpplen i korgen. Korven hade han tillverkat själv, en slags knackwurstvariant. Mycket god.
Korv och stuvad potatis kan låta fett och stabbigt och det kan det också vara. Huruvida det är så beror på korven och hur man tillagar potatisen. Jag stuvar potatis bara när jag har kommit över bra knackwurst eller isterband, inte alltid så lätt. Du skär potatisen i kuber eller om den är liten i skivor, värmer redig grädde i en kastrull, kryddar, muskot tycker jag höjer smaken, sedan rör du ner potatisen och täcker med lite mjölk. Stärkelsen i potatisen kommer att reda stuvningen, så bort med mjölet. Sjud tills potatisen är lagom mjuk för din smak. Det finns en variant som ibland brukar kallas skånsk, vilken jag varierar med ibland. Med potatisen förfar du som ovan. men först smälter du några ringar lök i smör, tillsätter senap efter smak, gärna timjan och så som ovan.
Korven kan man steka i stekpanna eller ugnsform.
Gott till är en sallad av fint strimlad och dito äpple med en god vinaigrette gärna med äppelvinäger. En god senap, naturligtvis.
torsdag 13 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
(Korven var en konserveringsmetod (rökt, torkad ...) särskilt isterbandet som bevarades genom syrning. Min mormor var mästarinna på isterband. Hon kom till oss inför grisslakten. Hon blötlade korngryn, vilka gav syran, kvällen före slakten, och så när styckningen var klar malde hon slarvbitar i stora köttkvarnen, silade av korngrynen, blandade färs och gryn, saltade och så tog hon bort "kniven" ur köttkvarnen, satte på korvhornet och fyllde fjälster efter fjälster, knöt ihop, varefter hon hängde dem på en särskild ställning över vedspisen. Så kom det karakteristiska ljudet när fettet droppade ner på spisen. Det närmade sig jul. Vi fick sedan när isterbanden hade syrnat dem stekta med potatismos och inlagda rödbetor.
SvaraRaderaVår sotare älskade mormors isterband, så han sotade hos oss när han visste att isterbanden var färdiga. Han gick upp på taket och morsan ställde en Karlskrona pilsner, rejäl beska, på spiskanten och började steka och så en nubbe.)