Nu kommer jag kanske att få smålänningar på mig, men för mig är kroppkakor förknippade med täta minnen just från Öland. Visserligen åt jag de flesta kroppkakorna i vårt kök i Vissefjärda, men det är de öländska jag minns starkast. Farsan arrenderade en kvarn och bönderna krävde att de skulle få malet också under sommarmånaderna, så någon sammanhängande semester hade han inte, men under sommarmånaderna hade han kvarnen öppen två dagar i veckan. De flesta av ledigdagarna njöt vi av sommarstugan vid sjökanten, men en dag varje sommar åkte vi tåget till Karlskrona, och så en annan dag till Kalmar och så med färjan vidare till Öland, och då under möllan var det kroppkakor som gällde och därefter våfflor med sylt och vispad grädde - hur vi kunde ta oss ner till färjeläget är en gåta.
Men visst, precis som med gnocchi handlar det bara om att vara noggrann. Roligt det här med de två rätterna som geografiskt ligger en bit ifrån varandra, som till Piteå härifrån ungefär, men potatisen finns, och från början var det möjligen så att det hade blivit några kvar och så kom någon på att riva dem och blanda dem med mjöl, ibland ägg, göra bullar, koka dem i vatten, och när de flöt upp till ytan var de färdiga.
söndag 14 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Gjorde kroppkakor igen igår och insåg att det inte blir godare med fler ägg, bara kladdigare! Varning här alltså, ta inte så många, för då måste man ha en massa mjöl i och det smakar inte gott.
SvaraRaderaPå tal om kopplingen geografi och maträtter: Det finns oändligt många fina och roliga texter om mat och seder i Olaus Magnus historia om de nordiska folken. Eftersom idén med den boken var att skapa en nordisk/svensk identitet går han till ganska drastiska slutsatser för att hävda detta områdes storhet. Bland annat får vi läsa att Parmesanosten härstammar från Västerbottensosten. Det är sant, det står så!
Väldigt fin läsning faktiskt, särskilt eftersom han inte vågar utesluta möjligheten att det finns troll, spöken etc, samtidigt som han argumenterar för kristendomen. Det finns korta texter om allt i denna bok: hur man belägrar ett fort, får bort vättar från gruvor, odlar och sår. Dessutom finns den i nytryck (från åttiotalet) oförskämt billigt på många antikvariat. Karl
Hej storebror! Jag har just pratat med vår gamla mamma (morsan som du säger) och läst upp för henne det du skrivit om kroppkakorna och utflykterna. Hon skrattade igenkännande och sa "precis så var det".
SvaraRaderaTack från lillasyster
Hej lillasyster! Roligt! Läs gärna också Karl, en gång min elev, nu vän på lika villkor och en av de mest spännande unga författarna.
SvaraRaderaHej igen Karl! Olaus Magnus läste jag någon gång på stenåldern, men minns att jag hade stor glädje av det, för det är klart man vill vara storsvensk. Har du provat Rudbeck, som var ännu värre.
SvaraRaderaDet är lustigt med klumparna man sjuder i vatten. Olika varianter finns över hela Europa, dock ganska varierande på grund av vad man haft till hands. Tänk bara på palt eller den baktalade knödeln - som kan vara en seg knöl, men en gång i Prag åt jag en som var delikat-. Pasta är på sätt vis en variant (aj, nu använde jag samma ord två gånger fast det ska läsas av en gammal elev) och en ungersk vän gör en ganska lös deg på mjöl och ägg som han skrapar ner tunna bitar av i kokande vatten
Invitation! Jag skulle tycka det var roligt om vi genom att du kommenterar gjorde kedjor ibland. Du skriver, vet jag genom stompen, på ett spännande sätt om mat i sammanhang.
SvaraRaderaNär jag var barn var jag oförskämt grätten vad gällde maten. Morsan var suverän på att göra kroppkakor fyllda med rimmat fläsk och mycket kryddpeppar. Jag tyckte inte om rimmat fläsk, så jag fick kroppkakor med solöga, en liten klick smör i mitten. Bären till lingonsylten hade jag varit med och plockat så den dög åt mig. Eskil
Tja, Karl nu är det väl du som har hamnat under bordet. Jag väntar på en så fin kommentar som den om Olaus Magnus, till vad du finner lämpligt. Eskil
SvaraRaderaKarl! DNs julmatsbilaga, 5 12, innehåller recept på kroppkakor med konfiterad anka. Eskil
SvaraRadera