Åska och leverpastej

Sätaröd hade ett magnifikt åskväder runt sig, uppe på åsen, nere i dalen, i natt. Det fick mig att minnas min barndom. Då bodde vi vid slutledning för såväl tele- som elledning, så det small ibland, inte så farligt, mest glödkulor, men det var inte kul att vara i huset. Dock hade vi en vedbod, utan el. När morsan hörde, på avstånd, att åska kom tände hon vedspisen, gjorde i ordning kaffe till farsan och sig och bredde leverpastejmackor på Stora hotellets halvfina bröd och så gurkskivor på. Det var festnätter. Leverpastej gör man ganska lätt själv. Jag vill helst ha fågellever, mildare. (Om man kommer till Raskarum kan man ibland få tag på anklever, jag brukade cykla dit från Kivik, naturfagert.) Man mal/mixar levern, smälter lite lök i smör och så rör man det med ägg och vispgrädde, gräddar i vattenbad, men inte för länge för då blir det torrt. (Man kan googla fram mer exakta recept om man är experimenträdd.) Nuförtiden finns det bättre bröd än VR och det passar bättre till pastejen, men ibland kan jag just när det gäller leverpastej längta efter sirapslimpa. Det var det lite ampra i pastejen, Kalmar läns slakteriers grädd-, sötman i brödet och friskheten i gurkan, som farsan odlade mot en solig vägg som skapade en härlig balans.