onsdag 18 augusti 2010

Gurkans bästa tid är nu, är nu, är nu

När jag läser Gunnar Ekelöfs Eufori tänker jag mig alltid att han har leverpastej och tunt skuren färsk gurka på sin smörgås. Det finns inget i dikten som pekar på det, men för mig blir den täta stämningen i dikten något som får mig att tänka så.
Lena tänker sig Västerbotten med tunna gurkskivor på knäckebröd.
Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,
sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor
och glänser i flaska och glas. ...
När jag igår skar gurka i småsmå bitar tänkte jag också på Lennart Hellsings mazurka.
Jag gjorde en liten sidorätt till Pasta Carbonara, en mycket god rätt men vilken behöver friskas upp; kolutbärarhustruns pasta med tanke på att du ska mala rikligt med svartpeppar över. Det är en rätt som borde få ett eget kapitel, så enkel, lagomkokt pasta blandas med lagomstekt fläsk, rimmat, rökt eller lufttorkat, efter smak och lynne ,och så en rå äggula på toppen av pastan på tallriken, pepparkvarnen.
Nåväl, gurkan; jag hade en av de små fasta gurkorna som ofta finns i s k invandrarbutiker. (Det går, men inte riktigt lika bra, med vanlig slanggurka om man skrapar bort kärnranden och låter gurkorna ligga med snittytan neråt en stund. Jag skar gurkan, skalet kvar för den lilla beskan, små bitar som sagt, lade i en skål, skar en vitlöksklyfta i pyttesmå bitar, tålamod, noggrannhet, ner i skålen, lite chile, några droppar vitvinsvinäger, en klunk god olivolja.
Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.
Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar
strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,
havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet,
inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken,
löven så stilla mot himlen ... Och aspen som prasslar i stiltjen:
Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.
Dikten fortsätter. Den finns i någon diger lyrikantologi, minst lika viktig som en bra baskokbok.

7 kommentarer:

  1. Hej Eskil!
    En serietecknare gav mig idén att göra Sjöjungfruboken till en blogg.. så nu dök din upp! http://sjojungfruboken.blogspot.com/2010/08/nr-6-eskil-malmberg.html Titta och kommentera gärna! :)

    SvaraRadera
  2. Ja Hans-Eskil!
    Gurkans bästa tid var när du skrev det här. Har skördat flera kilo Västerås- och druvgurkor här i mitt lilla land här i min lilla trädgård här i lilla Vissefjärda. i förrgår hade det blivit ett tiotal gurkor till "på slutet".
    Mamma Lis-Britt har lagt in dom.
    Det är Eine som hör av sig på det här viset. Kan jag inte få en liten hälsning till eine.malmberg@telia.com! /Kusin Eine

    SvaraRadera
  3. Eskil... det är dags att skriva något nytt nu... Karl

    SvaraRadera
  4. Håller med. //Carolina

    SvaraRadera
  5. Tja, så kom det lite nytt, fast stympat, en ska göra om till kycklingbenens lov, jag har den handskriven, mwn nu kommer det mest att handla om höstmaten, äpplen, kål, lök gris.

    SvaraRadera
  6. Hej Eine! Kul att höra av dig! Jag löser med stort nöje dina korsord. Ibland, rätt ofta, påminner nycklarna om Gunnars och farsans ordlekar.
    Eskil

    SvaraRadera
  7. Hej Linda! Jag lyckades inte riktigt komma in att kommentera, men jag läste eller kanske åskådade din fantastiska blogg och då hade jag roligt, men tvingades också att tänka en del. Nu rekomenderar jag alla mina läsare att gå in och njuta. Det är en fantastisk idé! Eskil

    SvaraRadera