När de nu vuxna sönerna var barn var söndagsmiddagen pizza. Det blev ett slags äventyr, att gå i de söndagsöppna småbutikerna i Kristianstad och söka fyllning, oftast blev det skinka, ja, och så den vitlöksstinna tomatsåsen. Degen gjorde jag själv, mycket olivolja - se baskokboken - Idag kommer Johannes på besök och då ska det bli nostalgipizza.
Det roliga med en hel plåt pizza är att man kavlar ut degen, daskar den på en plåt, lägger tomatsåsen på, och så det råkar ha hemma; min favorit är självplockad sopp, men den säsongen är kortoch då får man nöja sig med grönsaksdiskarnas inte alls dåliga svampar, och så plockar man fram ostkanterna och river över, skjuss in i ugnen. E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Idag blir det blir det Scharwarzwaldskinka från Jakobsdals och s k skogscampinjoner.
SvaraRaderaSedan blev det ett sådant där fint samarbete, jag gjorde en stuvning på de sista champinjonerna och tunt skivad lök, grädde på slutet, och så stekte Lena pannkakor, liksom crepes, fyllde dem med stuvningen, rev ost över. Wow! E
SvaraRaderaPissaladiere är en variant. Inte trodde jag väl nånsin att jag skulle köpa pizzadeg i paket, men det gjorde jag och den var alldeles utmärkt, och eftersom köket är iskallt - gamlas skånska hus, kanske särskilt byskolor blir utkylda - är det skönt att bara kavla lite, ja inte ens det behövs. Värmande mat behövs nu - fast vi har solinfall - så idag gör jag en pissaladiere. Den har det gemensamt med pizza att det är en degbotten, men fyllningen är i princip tunt skuren och i olivolja sakta mjukad lök, örtkryddor, tja, varför inte provencalska, sardeller, ev oliver, och så grädda på övligt sätt, men man får passa noga med den här degen, för den vill gärna bli lite onödigt hård.E
SvaraRadera