Kalops från Burgund

är lättare att stava än Bouef Bourgignone. Skämt åsido; de flesta kulturer har grytor på nötkött som behöver lite längre tillagningstid. Grunden är ungefär densamma. Lök, köttet och sedan beror det på lokala odlingsvarianter och -traditioner. Vår kalops är ett fynd, men ibland är det roligt att prova något annat, som t ex B B: Bra oxgrytkött, gärna högrev, skär du i munsbitar, i en gryta smälter du bacon eller annat fläsk i lite smör och så bryner du köttet i fettet. När köttet fått fin färg tillsätter du lök i klyftor, låter dem också få lite färg, men inte för mycket och sedan en blandning av rött vin och vatten så det täcker. Lägsta värme på plattan, lock på och så du glömma den timmavis. Sedan när du kommer ihåg grytan igen och har känt med gaffel att köttet är riktigt mört tar du några små fasta champinjoner - skulle du sommartid ha hittat små fina soppar blir det ännu bättre - steker dem tillsammans med några schalottenlökar i smör och när de har fått fin färg, lägger du dem hos köttet. Till? Kokt potatis eller gott ljust bröd.

Roligt är att detta verkligen går att variera. I tomatrika Provence gör man Bouef en daube. I det svamprika Polen Bigos, och så kan man använda sig av sin fantasi.