ur Birgitta Lillpers: Besök på en främmande kennel (1990)
2 (om, såvida)
"Därest inte ens nätterna är enkelt korta eller helt undandragna stenen, tiden. Därest vi ingen musik hör, som kunnat luckra, ingen lukt känner, av skratt och skabbig lust eller epokens allra snabbaste bensiner. Då enklast: andas, bara andas, tänka blott på andning, lökens körtellika klyftor, kallande i pannan; rikta blicken emot ner mot jungfruoljans skikt och bort bort mot horisonten där det nattligt oh! hur ständigt
blie det inte mera blått och mörkt och
stendött! här, det
trycker ...
... riviera"
Nu ärden färska, sommar- lökens bästa tid och just så enkelt ska den tillagas, sakta smält i jungruolja, gärna en slatt vitt vin mot slutet, för till ska ett gott ljust bröd serveras, att suga skyn med; en god skiva filé, oxe, kalv ...om man känner sig stadd vid stadig kassa, annars lite skinka, utbudet har ökat. E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stadd vid stadig kassa, tja, inte så ofta. Jag glömde lite, löken ska skäras i halvor och gärna en nypa timjan på
SvaraRadera