gulasch?

Heinrich Bölls Och sade inte ett enda ord, eller som den heter i min utgåva, Lidande Eros, är en sorgligt skakande berättelse om vad som händer ett folk vars ledare har besegrats i krig. En man kan inte försörja sin familj, men älskar den. Någon gång lyckas han skrapa ihop något lite så att han och hans kvinna, hans barns mor, kan tillbringa en natt tillsammans på ett inte särskilt lyxigt htell. När han väntar: "Vad har ni?"
"Gulasch", sade han, "fläskkotletter, potatis, sallad, efterrätt - soppa också, ifall det behagas."
"Får jag gulasch då", sade jag, "och soppa. Och så en snaps, tack."
Det ska bli", sade kyparen.
Maten var kraftig och varm, jag kände att jag var hungrig, sade till om bröd och torkade upp den starkt kryddade såsen. ..."
För mig är gulasch snarare en metod än en rätt; egentligen lär det vara en mustig soppa, och som sådan har jag ätit en fantastisk sådan på Lilla Frej vid Södervärn i Malmö
Så här gör jag, och det är något som jag vill minnas att överbringaren av det magiska pulvret har visat, (min vän, kommentera gärna och berätta var jag har fel!) : jag smälter ganska grovt skuren lök i smör och när löken är mjuk låter jag grovt skuren paprika samsas med löken en stund, och så lite vitlök och så ganska mycket tomat, kummin, och så får det sjuda ihop till en ganska tjock bas, i vilken, som jag ser det man kan ha oxe, kalv, gris eller kyckling, -ben eller lår - eller, kära vegetarianska vänner, någon god rotsak, och så det magiska pulvret, varför inte lite timjan, men inte förrän mot slutet oreganon eller mejramen. Om man vill ha lite mer hetta kan man tillsätta lite chile samtigt som vitlöken. Bröd, naturligtvis, se ovan.