oksanen, igen; värmen i ett bröd

Oksanens roman Utrensning är en fantastisk roman och fasansfulla berättelser, men det finns glipor av värme:
"När Zara gick för att hämta tomma glasburkar i skafferiet hittade hon ett tråg bakom kylkärlet för mjölken. Hon kände på den. Luktade på den. Man kunde känna att något torkat in längs kanterna. Var det surdegsrot? Var det samma rot som mormor hade bakat bröd av? Två och en halv dag, så hade hon sagt. Två och en halv dag måste degen surna under duk innan den var klar att knådas. Då hade bröddoften vällt in i kammaren och på den tredje dagen började man knåda. Och det gjordes med svetten i pannan, man vred och man vände, den här torkade degen, täckt av damm, just den här gamla roten hade mormors unga händer knådat, när hon ännu var tillsammans med morfar. Emellanåt måste man komma med vatten till bagerskan, som fick blöta sina degiga händer. Bakugnen eldades med björkved och senare ställde man in en skål med saltat kött, och när fettet hade fräst från köttet ner i skålen så doppade man det färska brödet i det. Och den smaken! Den doften! Råg från egen åker! Allt detta kändes förunderligt och sorgligt och tråget plötsligt mycket nära, som om hon hade rört vid sin unga mormors
hand. ..."