om man ska läsa bara en bok ett tag framåt, tycker jag, känner jag, anser jag, är det Sofi Oksanens Utrensning. Rescensionerna har varit jublande, och med stor rätt, men jag tycker att de flesta har missat gliporna av värme i eländet, ockupation.
Att hitta en läsning kan ibland ta sig märkliga vägar; den vackert stilade författarinnan liknade så väldigt unga svartklädda elever för ett tiotal år sedan som jag ställde mig upp i aulan, helt svartklädd, och försvarade, de ser inte bara ut, de ser också ut, där finns viljan till perspektiv.
Kan man då, utifrån denna helvetesvandring, skriva om mat. Jo! utifrån alla rötter kan man uppenbarligen göra en ugnspudding -en av de svartklädda var från finsk kultur, vegetarian, och talade så vackert om kålrotspuddingen - det går vad jag förstår efter min första slarviga läsning av Utrensning att göra på vilka knölar som helst, så jag tänker traska iväg, om någon dag, när vädret är mer gästvänligt, och stjäla en sockerbeta och göra den som en finsk kålrotslåda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar