Bigos, "polsk kalops"

Jag har, som lärare i svenska för invandrare, haft turen, förmånen och glädjen att möta människor från många olika sammanhang (kulturer skulle nog många säga men jag väljer sammanhang) Rätt många av dessa bekantskaper har polsk bakgrund och med många av er har jag - ett utmärkt samtalsämne - pratat om mat och när man samtalar med människor uppväxta i olika polska sammanhang hamnar förr eller senare vid bigos.
Att kalla bigos "polsk kalops" är naturligtvis missvisande men paralleller finns. Långkokskött får sällskap av mer rustika varor och en del annat.
Polen är vidsträckt och de regionala sammanhangen skiftande men vad en bigos tör innehålla är kött, lök, kål, gärna syrad (det finns bra sådan på burk), kanske någon skiva gott fläsk, någon gång en välkryddad korv, och under säsong svamp, som ska brynas i smör strax innan grytan är klar och sedan röras ner - ta bort kålen och det börjar likna en burgundisk gryta -
Jag brukar börja med att smälta fläsk i en gryta, sedan bryna bitar av kött, oftast nöt, men vilt går givetvis bra, i flottet, och så klyftor av lökoch när den har tagit åt sig en gyllenbrun nyans, men inte mer, häller du på vätska så att den nästan täcker, men inte mer.
Det bekväma med långkok är att man kan ägna sig åt annat medan det sköter sig självt. Det är inte så dumt när man låter bigos laga sig att kluras av polsk litteratur, t ex Szymborska (på bloggen Buttertarordet finns många tips om polsk litteratur). Du har så där en timme på dig till att börja med. Sedan ska du strimla kål, eller skölja sauerkrauten och lägga på toppen av grytan. Därefter har du åtminstone minst en timme till till den polska litteraturen. E