För inte så särskilt länge sedan var ägget en tidigvårprimör. När hönsen levde i ett någorlunda naturligt sammanhang hade det varit vansinnigt att värpa på vintern. (Oj, här svärmar bokstavsrimmen) De hade själva svårt att klara sig förbi knapphetens period. Vad skulle de då ha fött kycklingarna, som ur hönsens synvinkel är vitsen för att lägga ägg för, på?
Perspektiv: ägg till påsk, kyckling så där framåt pingst.
Jag brukar skapa ett eget vårtecken; kokt ägg, senapsmajonnäs, på en bädd av gärna lite bitter sallat, och gärna ska det vara första lunchen, efter lite krattande och kvistbärande, vid utemöblerna.
Majonnäs ges gärna ett svårare skimmer än nödvändigt. Att göra den är egentligen hur enkelt som helst; i det här fallet klickar du en rejäl klick bra senap i botten av en rundbottnad skål, lägger en äggula hos den, några droppar citron, en nypa salt. Sedan rör du kraftfullt ihop det med en gaffel. Nu kommer det lite trixiga. Du har tagit fram ballongvispen. Droppe för droppe i början droppar du olja hos äggulesenapsblandningen, vispar som en galning, kollar att det blir fast och inte skingrar sig, häller på olja i lite större klunkar, vispar ännu galnare, ännu något större klunkar och vispa, och så bäst vad det är är senapsmajonnäsen där. Och så småningom sitter du och njuter och ser därvar en djupblå scilla sticka upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När du ändå kokar kokar ägg, koka några till, de är bra att ha på lut, man kan t ex finhacka ett par, röra ihop med cr fr och lite rom eller kaviar och lägga röran på en skiva bröd
SvaraRadera