En fin skiva kalvlägg

har jag svårt att gå förbi och i söndags stötte jag på en mycket fin bit. I de flesta fall gör jag Osso buco av den. Osso buco är en italiensk nationalrätt och som brukar vara fallet med sådana är det rätta sättet att tillaga ett diskussionsämne. Det spänner från att bara tillåta vitt vin, tomat och vitlök till att man har lök, morot, selleri i små bitar. Kolla baskokboken. Då hittar du säkert gremolata också.
Idag blir det dock något annorlunda; vi glömde köpa tomat, så jag smälter lökkklyftor, som jag lägger hos läggen när den har fått fin färg och så lite vätska och så får det sjuda länge, länge och så mot slutet tillsätter jag grädde.
När jag lagar kalv brukar jag tänka på Lars Ahlins fina roman Stora glömskan. Den unge pojken ska föra en kalv till slakt. Han kommer att tänka på att hans farmor brukar säga att man ska tacka djuret innan man slaktar det. Jag är rädd för att Lars Ahlin börjar falla i glömska. Det skulle vara stor synd. Läs honom!