Kålens

bästa vän är kummin och dess bästa tid är nu -fast det är klart att vårens första spetskål, skuren från rot till topp och sjuden i en rejäl klick smör, med lite salt, en nypa kummin (sic!) och saften av citron är inte så dumt. - Jag vill alltid ha kummin till kål, om det är en ingrodd ovana eller för att det lyfter kålen är jag inte säker på.
Varje gång jag äter något som är kryddat med kummin kommer jag att tänka på Kerstin Ekmans Häxringarna. Knekthustrun Sara Sabina Lans kommer till Handlaren för att byta ut ett kuddvar kummin mot nödvändiga varor. På disken ligger en bit en oxhud. De kunde bli sulläder, men tillräckligt med kummin för det hade hon inte. Handlaren och några herrar såg hennes lystna blickar och kom på ett hyss; hon skulle med ett bett dra skinnet ur Handlarens händer så skulle hon få det. Hur det gick, läs den gripande romanen.
Min favorit är savoykål, framför allt dess milda syrlighet. I dag har jag gjort en cole slaw, vilken kan vara en förfärlig kladdig sörja, majonnässtinn. Jag rör ihop någon msk cr fr eller yoghurt, blandar ner kummin, lite salt och peppar, någon ört, förväller grovt riven morot och fint strimlad kål ett par minuter, silar och vänder ner kål och morot i röran. Det är väldigt gott till gris, men i dag får det nöja sig med älgköttbullar, dock, där kom grisen, jag blandar hälften viltfärs och hälften gris, annars blir bullarna stumma, gör annars som vanliga bullar, favoritreceptet.