Hjortytterfilé

var vi tvungna att nöja oss med igår. Tja, det kan man stå ut med, mellanläget mellan kalv och vilt är delikat.
Varje gång jag äter hjort tänker jag på den egenartade konstnären Bror, men ännu oftare tänker jag på slumpens middag. Jag hade cyklat till Inge i Vitaby från Kivik, backe upp och väldigt gärna backe ner och han hade hjortgrytbitar. Det var en vacker mellanhöstdag så vi bestämde att vi skulle ta en promenad över Stenshuvud, kom in norrifrån och hittade kastanjer, fyllde alla våra fickor med frukterna, traskade, och på vägen mot Svinaberga fann vi en gigantisk champinjon. Grädde fanns hemma, det ska det göra, så jag brynte hjorten väl, fyllde på med vitt vin, sänkte plattan till lägsta, lät stå och så mot slutet skar jag lite lök och champinjonen, smälte i smör och under tiden hade jag kokat kastanjerna, skalat dem och så mot slutet fick löken, svampen, kastanjerna samsas med hjorten.
Igår skar jag helt enkelt filén i tunna skivor och stekte hastigt i smör och på slutet skivor av champinjon och lök och så en slatt grädde. Kokt potatis, välkokt, så man kan mosa i såsen. E