Alexandra Pascalidou

Jag köper på mig alldeles för mycket kokböcker, det borde finnas en patologisk term för det, och visst har jag haft stor glädje av Plura, Paulo, Morberg, och trickstern Strömberg, att kunna falla rätt i ett straffområde är en konst, men APs ger mig ren lycka. Det är klart att en gammal vänstergubbe som haft förmånen att jobba tillsammans med flyktande grekiska motståndsmän får ett litet glädjesnörp i hjärtat av att läsa den så tydligt tydliga solidariteten som finns i din bok. Och det är klart att jag när jag läser dig kommer att tänka på Fioretos Den siste greken.Boken är i första hand en bok om rötter och solidaritet, men också en fullständigt lysande matlagningshandledare. Oj, så stolt jag skulle va!