ibland kan man drabbas av goda fniss; jag gick in och googlade efter fågellever i litteraturen, eftersom jag vill presentera den min favoritkycklinglever jag tänker åstadkomma till middag. Förvisso är det sant, fåglar har en stor plats i litteraturen, men uppenbarligen inte levern. (Se för övrigt senaste Fantasin för andra fnissframkallande googleöversättningar; också i övrigt är det ett spännande nummer)
Så här gör jag, jag skär levrarna i dubbelsockerbitstora bitar. Jag har fint skuren röd lök till hands. Jag bryner, på inte alltför låg värme, leverbitarna i pepprat, ta i, smör, inte för mycket, rosatonen ska vara kvar i mitten på varje bit, strör över löken, kryddar med oregano, späder med lite vitt vin och så creme fraiche. Pasta ska finnas färdig exakt i det ögonblick då såsen har tjocknat. Parmesan eller pecorino.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar