stekt fläsk med löksås, Allt som återstår

ur nästan början av Elin Boardys gripande roman Allt som återstår:
"... I köket luktar det svagt av eld och fläsk och såpa. Vid köksbordet sitter Christian, han lyfter inte blicken när hon kommer in. Han petar naglarna med en kniv, håller mjukt om bladet, styr knivspetsen med små rörelser. Munnen är sluten under mustaschen, pannan rynkad och blicken fäst på händerna. Långa kraftiga fingrar, böjda naglar. Vänsterhanden saknar lillfingret och väl hälften av ringfingret. Ärren är för länge sedan osynliga och handen verkar nu född på det sättet, ofullständig. Emmas nyfikenhet när hon var barn, gång på gång bad hon att få höra vad som hänt. Och faderns berättelser växte ut till historier om vargabesök om vintern, vidöppna huggande käftar, eller en vass rovfågelnäbb som snappat efter honom. Olika varje gång. Hans flin sedan, hur han höll upp handen och såg på henne. Så var det! Och Emma, Emmalilla, sittande med stora ögon och hopknipt mun och blicken fäst ömsom på faderns ansikte, ömsom på den där handen. ..."
Vilken värme, vördnad, kärlek det strålar ur Elins text (jag brukar nämna författares efternamn, men Elin har jag fått glädjen att lära känna). Elins språk är vackert flödande, berättelsen/berättelserna mycket gripande. Romanen finns i pocketupplaga.
doften av eld och fläsk; när jag var barn födde vi upp grisar. Farsan arrenderade en kvarn. Kli var inte hälsomat då, utan lämpade sig till grismat, tillsammans med ärtbaljor, köksavfall, kokta nässlor, vilka det inte var brist på, och grisarna åt sig feta och goda. En behöll vi till hemmaslakt, resten forslades till slakteriet. Slaktdagen var en högtid och lång, för köttet skulle tas om hand, bland annat skulle sidfläsket rimmas.
Eld och fläsk, i mjölnarbostaden vedeldades spisen. Morsan skar det rimmade fläsket i ganska tjocka skivor och stekte skivorna sakta på inte alltför hög värme, knaprigt, men inte hårt, så som det ska va. Ibland serverade hon med bruna bönor, ibland med löksås.
Stekt fläsk med löksås är en klassisk delikatess; köp rimmat sidfläsk (försök kolla svinets levnadsförhållanden), men inte det färsigskurna, utan en bit som du själv kan skära i lite tjockare skivor. Sedan krävs tålamod. Fläsket ska stekas långsamt (se ovan). Löken får man inte heller jäkta med, sakta,sakta, i smör, röra,röra, tills lökskivorna är gyllene, men absolut inte bitterbrända. När fläsket är knaprigt tillsätter jag riktig grädde tilllöken som får koka ihop på stark värme till lagom tjocka. Då ska potatisen vara färdigkokt.