jag har påbörjat en översättning/tolkning av Derek Walcotts Omeros, men inte kommit särskilt långt i det praktiska, för språket är flytande vackert och kanske just därför undflyende oberäkneligt.
I dag har jag funderat och grunnat på Chapter VII, vilket utspelar sig på ett karibiskt torg och också är ett svartsjukedrama.
I stånden ligger ett antal råvaror. Jag fastnade för den krusiga kålen, vilken tör vara savoy- men nu kommer spets-, och jag inbillar mig att det går bra med isbergssallat. Där finns fantastiska citroner, och makrill.
Jag tror att det går göra så att man strimlar kålen tunt, sjuder den en stund i lätt saltat vatten, har förberett en ugnssäker form med smör, olja, fint skuren vitök, lite lika fint skuren lagom het chile, ställt ugnen på 140, och när kålen har sjudit en stund utan att bli slak - Omeros är en mycket erotisk bok- lägger man den i formen, tillsätter en blandning av rom, drycken, och citron och låter den vara där medan man gör i ordning fisken, helst makrill, men kanske är det inte riktigt säsong, då funkar säkert regnbåge eller röding. Filéa, men spara skinnet, för det är med det neråt man ska steka filéerna i smör, utan att vända, tills köttet är nästan, men bara nästan fast. Lägg dem på kålen några minuter . Ha ris (helst basmati-) berett, eller pressad potatis. Njut!
Matminne: I en liten håla, Jelsa, på Hvar, fanns en lyxrestaurang, för turistande, ofta engelsmän. Där serverades vi en kväll makriller som var bara ungefär femton cm långa, grillade med grovt salt och så citronklyftor att pressa saft ur över. En lyxvariant av sardiner, vilka också blir goda med samma metod. Fet färsk sill går säkert också bra.
(Det finns en mycket spännande mat- och berättelsebok av Rene Vazquez Diaz och Merja Vazquez Diaz, som heter Berusad kycklin, Mat&Dryck från Kuba, vilken kom 1996, men biblioteken är ännu offentliga!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar