Det är röd dag, men egentligen har jag inget att fira; himmelsfärden tror jag inte på, dålig science fiction. Till maten njuter jag gärna ett glas vin, där rök folknykterhetens dag, och jag har inget metspö, vilket dock bör införskaffas, för daggmask har jag.
När jag var barn var första metaredan helig, farsan tog ekan och åkte ut och metade och det blev abborrar. Det är en god fisk, helst självfångad och jag tycker den ska hämtas i en insjö, inte i bräckt vatten.
Många är lite rädda för abborren, många vassa ben, men det är lätt att bli av dem: först filéar man, därefter skär man ett snitt från där huvudet satt, längs ryggraden. Det kallas att byxa och filén ser verkligen ut som ett par byxor där man glömt dra upp gylfen efter operationen. Sedan panerar man, först vispat ägg, därefter saltat och pepprat ströbröd och så steker man i smör och avocadoolja, inte för hög värme, nästa gång ska jag prova en persilje (slätbladig) -pesto till. Men, först ska jag skaffa ett metspö.
Strindberg ger mycket nöjeväckande beskrivningar av Stockholms skärgårds fiskar i I havsbandet, som för övrigt är en stor roman inte bara för fiskbeskrivningarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar