till Medelhavet, men först får den vara kvar i Stockholms skärgård:
"Skymningen kom, myggorna dansade och folket surrade; glasen klingade, skratten skrällde och små nödskrik hördes redan här och där i buskarne, avbrutna av fnitter och hurrarop, hojande och skott under den ljumma sommaraftonens himmel. Och ute i ängarna gnisslade syrsan och snarpade kornknarren.
Borden röjdes, ty nu skulle dukas till kvällsmat; Rapp gick och hängde kulörta lyktor, som han fått låna av professorn, i ekens grenar. Norman sprang med tallrikshögar och Rundqvist låg på knä och tappade svagdricka och brännvin; flickorna buro fram smör i såtar, strömming i vålmar på skärbräden, pannkakor i staplar, köttbullar i travar. Och när det var färdigt, klappade brudgummen i händerna:
- Var så goda och ta en smorrgås! inbjöd han. "
Strömmingen är kanske den historiskt sett svenskaste mat som finns, men i dag ska jag göra den på ett sätt som man på adertonhundratalet nog inte hade kunnat tänka sig. Flundror ligger på en tallrik och marinerar, med avocadoolja, Maldonsalt, pressad citron, oregano. I ugnen, 125, står grön paprika med lite vårlök och smälter, avocadoolja där också. När den är mjuk sätter jag en grillpanna på platta, hettar upp ordentligt, steker strömmingarna, men bara på skinnsidan. Kokt potatis ska vara färdig och persiljesåsen, persiljan smått skuren, ska ha stått någon timme i, avocadoolja, med en hel del fint skuren vitlök.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är citatet hämtat ur Strindbergs Hemsöborna, en av de stora romanerna, som låg till grund för en mycket sevärd TV-serie.
SvaraRaderaJag citerar ur Hemsöborna en gång till. Carlsson har precis satt foten på Hemsö och ser sig omkring:
SvaraRadera"Carlsson tittade sig omkring i halvskymningen och såg idel nya och ovanliga ting. Utanför bron låg sumpkistan med sitt hivspel, och utmed brons långsida gick ett räcke, som var fullhängt med vakare, fästor, draggar, sänkor, linor, långrevar, krok, och på broplankorna stodo strömmingstrummor, tråg, linor, kar, bunkar, långrevslådor; vid brohuvet låg en sjöbod fullhängd med vettar, till havsskytte uppstoppade ejdrar, prackor, svärtor, knipor, och under takskägget lågo på hållare segel och master, åror, båtshakar, rortullar, öskar, isbillar, lakklubbor. Och på land stodo gistgårdar med strömmingsskötar, så stora som de största kyrkfönster, flundernät med maskor, som man kunde få armen i, abborrgarn, nybyggda och vita som de finaste slädnät; men rätt opp från bron gick det som en herrgårdsallé med två rader klykstör, och på dem hängde stora bordnoten. Och längst upp i gången kom nu lyktan och kastade sitt sken på sandgången, som gnistrade av musselskal och torkade fiskgälar, och i noten blänkte kvarblivna strömmingsfjäll som rimfrost i spindelnät. Men lyktan lyste också på ett gammalt gumansikte, som tycktes torkar av blåst, och på ett par små vänliga ögon, som krumpit ihop vid spiselden. "
Leif Mannerström har skrivit en fantastiskt fantasieggande bok om Sill&Strömming
SvaraRaderaAnvänd en vanlig gjutjärnspanna i st, strömmingskinnet är för tunt och fastnar i grillpannan. För övrigt fantastiskt gott, särskilt persiljan.
SvaraRaderaNu vill jag ha en ny maträtt! Du har väl inte fastat i två dagar? Kram, Karl
SvaraRaderaa men härregu, jag lagar å äter jämt, igår kokade jag musslor, jo, i vitt vin, å först lite fint skuren lök i avocadoolja, å på slutet, när musslorna hade öppnat sej, en tomat, kokad i ett per minuter, skalad, urkärnad, basilika, ljust bröd att suga spadet med, å de blev naturligtvis några kvar, så nu ska jag knåda pastadeg å sen ska jag göra sås på moluskerna och lite squash - oj, vad trött jag blir när jag skriver det, jaga en liten svart boll i ett instängt rum å va på gränsen till hjärtsnörp, men bäret är om det är litet mycket gott.VI ser mycket fram emot mötet, och ta gärna med dig vänner. Meddela gärna nån dag i förväg så jag kan förbereda nåt redigt gott.
SvaraRaderamen, då, tag en motsvarande fisk, och gör likadant,som ovan, persiljesåsen är inte dum, men den behöver lite syra. Förmodligen kan du få tag på sardin, fiskarnas fisk. En gång hyrde vi ett litet hus i Dol de Bretagne, borde ha varit Proust, men det var verkligen vi, och kunde handla in enorma saker, och en gång, sardiner, huset hade gasugn och minsann vad det luktade sen, men det var det värt; jag inbillar mig att Bryssel ligger mellan sill- och sardinbältet, så följ den vilsesimmande strömmingen, fisken ska va lite fet
SvaraRaderaDen där avokaooljan, kan man köpa den? Jag vet du skrev om den innan, men jag hittar ente det inlägget. låter skitagott
SvaraRaderaförmodligen inte var som helst, men en bra affär i t ex Gefle borde gå, jo, det är inte billigt, men himmelskt gott
SvaraRaderafast, det är nog enklare, det är Fontana som har buteljerat den, så man kan nog ta ett litet snack med sin ICA-handlare, å liksom, typ, få den i näven, otroligt gott
SvaraRadera