Benfri kalvkotlett, Bengt Anderberg

MINNE AV DEN 1 MAJ 1975 Morgon, solsken. En gammal hund med kinder silvergrå vaktar den södra väggen. Cykeln vid sin skugga står. Gullvivor, blåsippor. Narcisser i barnsliga färger. Som ungarna på skolgården på examensmorgnarna förr i världen. Korna samlar sig vid gärsgården, ovana vid folk. Under vintern har de glömt att det finns så mycket människor! Små vithuvade kalvar, rädda och nyfikna, med frambenen vitt isär. "Morsan ,jag vill ha mjölk! Morsan, förklara det här!" Jag känner mig som en jävla Sankt Franciskus. O, du värld! Fast min föresats var: "Inga deklamationer här!" Mitt i ett steg öppnar sig hela hjärtat. Glädje- tårarna strömmar fram. Vietnam. Vietnam. Vi ska äta benfria små kalvkotletter i dag. Jag ska laga försiktigt; en stekpanna, först bryner jag skivor av skogschampinjoner, som jag ställer åt sidan att vänta. Därefter bryner jag kalven, men inte för länge, sedan tillsätter jag finfint hackad schalottenlök och d:o vitlök, men låter dem samsas med kalven bara några minuter. Sedan en näve spenat, en slatt rött vin och när det kokat in en slatt vispgrädde. Kokt potatis.