måndag 4 april 2011

Stekt salt sill, löksås; Elytis

Odysseas Elytis, grekisk poet, men också prosaförafattare, Mulåsneförarna: "... Och strax hördes i luften den mörka visslingen från en granat, som var på väg. Och vi kastade oss alla till marken med ansiktet mot björnbärsbuskarna, ty vi kände vid det här laget den Osynliges varsel utantill och vårt öra kunde i förväg avgöra var elden skulle öppna jorden och spillas ut. Och ingen skadades av elden. Bara några mulåsnor stegrade sig på bakbenen och andra blev oroliga och skingrade sig. Och i röken som lägrade sig kunde man se människorna, som fört hit dem med stort besvär, springa efter dem vilt gestikulerande. Och deras ansikten var bleka, och de fortsatte att lasta av saltsillen och chalvakexen, med min av att bli färdiga så fort som möjligt och ge sig av, ty de var inte vana vid detta dundrande från bergen, det skrämde dem, och det gjorde också det svarta skägget på våra utmärglade ansikten. ..." En mörk berättelse, men saltsillen har länge varit basföda också i svåra tider. Jag vill ha den panerad och stekt i smör, med löksås. Ganska mjukkokt potatis. (se baskokboken) E

1 kommentar:

  1. Knapphändig info. Tillsalt sill, gärna filéad, har jag inte ägg, utan doppar i mjöl, rågmjöl går bra men just nu är jag ännu mer förtjust i dinkelfullkorn, nötsmaken. Lökskivorna ska smälta sakta, bli gyllne, men inte mer och så rejält med grädde. Om det råkar vara sådan säsong är det gott med dragon i, feta fiskars krydda. E

    SvaraRadera