Att fylla lök

Wislawa Szymborska Löken Löken är något annan den. Den har inget innandöme. Löken är sig själv tvärsigenom, till högsta graden av lökighet. Lökaktig till det yttre, lökaktig ända ner i roten skulle den kunna se in i sig själv utan att förfäras. I oss så mycket främmande och vilt som knappt ens täcks av huden, ett invärtes inferno finns i oss, en våldsam anatomi, men i löken bara lök, inga tillkrånglade tarmar. Den är flerfaldigt naken, innerst inne sig lik. Löken är ett samstämmigt vara, en lyckad skapelse är löken. I den ena helt enkelt den andra, i den större ryms den mindre och i nästa följande, dvs. den tredje och den fjärde. En centripetal fuga. Ett eko komponerat till en kör. Löken, den förstår jag: världens mest välskapta mage. Den omger sig själv med glorior till sin egen ära. Inuti oss - fetter, nerver, ådror, slem och sekret. Och vi förvägras perfektionens idioti. tolkning: Anders Bodegård Att fylla lök är lika enkelt som att fylla paprika eller aubergine, tja, nästan i alla fall. Du väljer ut två ganska stora lökar per ätande,skalar, skär bort bottenskägget, försiktigt, sjuder i lättsaltat vatten tills lökarna känns mjuka, men inte slaka, låter svalna, pillar ut kärnan, sparar lökköttet, gör en god färs i vilken du blandar lökens innanmäte, sätter ugnen på 175, fyller det som är kvar av löken med färsen, ställer lökarna i en ugnsfast form, river lite väl lagrad ost över. När osten har tagit gyllene färg är det hela klart