killingskank, tjena Karl

Vilken rolig utmaning!

Så försiktigt vaknar geten
Ur en sömn kanske drömmar
Jag vet inte ingenting
Som den luktar går den in
Svaga öppning blå pupill
Mjuka hårstrån ännu trötta
Läppen rundad ingenting
Som den luktar går den in
Blåa enkla sjöar små
Jag vet inte kanske drömmar
Så försiktigt lilla geten
Ann Jäderlund

Jo, en gång har vi ätit killingskank. Jag hade fått nys om att det mellan Brösarp och Bertilstorp skulle finnas en getfarm och efter kilometerlång uppförsbacke i mycket vacker bokskog hittade jag den och åt en underbar paj med, ja gissa, getost i, en öl, tillbakavägen var naturligtvis nerförbacvke, men så kom Brösarps norra backar, bland det vackraste som finns, men uppförbacke var det.
I ryggsäcken hade jag två killingskankar. Jag satte framemot kvällen ugnen på låg värme, lade killingbenen i en form och bakade sakta tills det gick att riva köttet från benen. Mina gäster, ja, familjen, var mycket skeptiska, men minsann vad de njöt!