Snart är lammens tid äntligen här, ja alltså vårens.
Jag gör det lätt för mig och citerar den store ungerske författaren Peter Nadas, slutet på novellen Lammet, 1966, som finns i samlingen Minotauros, 2003.
Janos Maczelka och hans fru lutade sig sida vid sida ut genom fönstret. Nedanför låg det medtagna lammet.
"Det kommer att dö", sa Janos Maczelka.
"Det vore skada", sa fru Maczelka.
"Inte har vi råd att föda det heller."
"Du får ta ut det på bete på gräsmattan."
"Inte får jag göra det!" svarade Maczelka indignerat. "Jag måste föregå med gott exempel."
"Det är nog sant."
"Om jag gjorde det, då skulle dom nästa dag låta kor beta där."
"Så sant så. För såna är dom."
"Inte bryr dom sig om nånting."
"Det vore skada om det dog."
De såg ut över parken. Teg länge. Det var fru Maczelka som bröt tystnaden.
"Minns du vilken härlig lammragu jag lagade till vår första bröllopsdag?"
"Och aldrig mer sedan dess!"
"Visst har gjort det."
"Inte lammragu."
"Det är sant. Bara stek. Med vitlök. Det är så du vill ha den."
"Men den där ragun var väldigt god. Jag minns den än i dag."
"Man måste ha ner några tomater i, och så lite körsbärspaprikor med. Och löken måste vara välkokt, det är det viktigaste."
"Janos Maczelkas adamsäpple rörde sig.
"Jag vet inte hur den tillagas, men så mycket är säkert att du lagar mycket god mat."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Många elever genom åren på Christian 4:s gymnasium i Kristianstad minns säkert Nadas lilla fina novell Lögnare, bedragare, 1974:
SvaraRadera"Då var det vår och skriva kunde jag redan.
När jag var på väg till skolan såg jag något märkvärdigt. I en stor, svart vagn sjöd en slags tjockflytande massa. ..."
Nadas berättar ofta om mat, tillagning och ätande. I novellen Kláras hus, 1967, samma samling, beskriver han hur ett hembiträde med stor noggrannhet tillreder en korvgryta. Hon skär löken smått, smälter den i panna, skär potatis i fina bitar och när löken är mjuk tillsätter hon potatis och späder med vatten. Paprikapulvret är viktigt och så korven förmodligen skuren i ganska tjocka skivor. De ungerska korvar jag har stött på har ofta en utpräglad vitlök- och paprikasmak och är goda.
SvaraRadera