pamuksk frukost, oliver, fårost

En oväntat god frukost. Naturligtvis läser jag inte romaner i första hand för att få matinspiration, men får jag det är det en bonus. En av mina stora läsupplevelser ifjol höst var Orhan Pamuks Oskuldens museum. Romanen utspelar sig i Istanbul från 1975 och några år framåt. Huvudperson är Kemal, en ung man med vägen utstakad för sig. Han har inlett en lovande affärskarriär, är förlovad med societetskvinnan Sibel. Av en slump stöter han på en ung kvinnlig avlägsen släkting, inte alls förmögen som Kemals familj, blir störtförälskad och inleder ett passionerat förhållande, men vågar inte bryta med Sibel, vilket får Fusun att tröttna. Sibel uppdagar gradvis Kemals kärlek till Fusun, men tror att hon kan frälsa honom från den. De börjar bo tillsammans, vilket var smått oerhört då, men deras kärleksliv fungerar inte. Efter ännu en fruktlös natt utspelar sig följande scen:

"... Hon hade pudrat sig i ansiktet för att dölja att hon var svullen under ögonen av allt gråtande. Att se henne trots sin sorg dra sig för att säga saker som kunde såra mig och känna hennes medlidande fick mitt förtroende för henne att växa. Jag insåg att det enda som kunde rädda mig från mina kval var Sibels beslutsamhet, och jag beslöt att lydigt göra som hon sa. När vi satt och åt vår frukost bestående av färskt bröd, fårost, oliver och jordgubbssylt kom vi överens om att jag inte fick lämna mitt hus ..."

Så småningom blir förhållandet ohållbart och Sibel lämnar Kemal, som då börjar leta efter Fusun, hittar henne och troget uppvaktar henne, gift med en man med filmdrömmar (vilket öppnar för Pamuk att raljera över den dåtida turkiska filmens enfald och över censuren). Kemal sitter kväll efter kväll hemma hos Fusuns föräldrar och ser på TV, utanför vilken kriser och kupper avlöser varandra. Fusuns mor älskar att laga mat, särskilt smårätter att mumsa på. Hur det går till slut vill jag inte avslöja, eftersom det rör sig också om en spänningsroman, även om Pamuk i första hand skapar ett panorama över den politiska och sociala utvecklingen i det sakta alltmer sig europeiserande Istanbul, vilket också ger Pamuk möjlighet att hålla upp en skrattspegel mot europeiska föreställningar. Romanen är synnerligen läsvärd.
Frukosten, som faktiskt är god, jag har dock päronmarmelad, finns också i den av Pamuks romaner som jag finner bäst, Den svarta boken.
Njut av läsningen och av frukosten!