galette eller injera?

minnesvärda måltider; kultur är möte, fröet möter jorden, människor möter människor, fröet i jorden och människor växer i mötet. Jag lärde, det var i hög grad de lärandes förtjänst, invandrare svenska. En terminsavslutning blev jag bjuden hos några östafrikanska elever på lunch. De hade gjort en fantastisk kycklinggryta, men det som blev den stora överraskningen för mig var hur den serverades,mitt på en fluffig slags pannkaka, lätt syrlig, den var både kniv och gaffel, alltså, man fångade den läckra grytan med pannkakan.
En sommar hyrde vi hus i Bretagne. Vi promenerade i fyrtiogradig hetta till Mont Dol, gick in på en restaurang, mindre än en farstu, och beställde galette, för den hade vi läst om, jo, det var en slags pannkaka, lätt syrlig och på den låg en fyllning. Möte, värden förstod att vi aldrig hade mött galette tidigare och visade hur man äter den och på våra blandspråk, kanske framför allt med kroppen, pratade vi länge.
I dag gör jag ett experiment. Jag har alltid en surdeg på gång, enkelt, jag diskar inte bunken och sedan när jag känner lust att baka om någon dag blöter jag degresterna, häller på lite rågmjöl och väntar tills det bubblar, och så mer mjöl, och så får det hålla på tills jag ser att det går göra en deg som reser sig. Jag har tagit lite av en sådan deg och sedan spätt med vatten så att det blir pannkakssmetskonsistens, ja, så får jag vänta tills det bubblar friskt -jag har fuskat med lite jäst - och då steker jag någonting galette- eller injeraliknande i smör. Det blev kycklingben Marengo kvar från igår, jag förstärker den med lite curry, den goda etiopiska snaridentiska kryddan som jag glömt namnet på har jag tyvärr inte. För att göra det hela enkelt har jag tagit köttet från benen, sedan värmer jag och lägger kycklingen i mitten på en galette eller injera, eller någonting mitt emellan.