en stor burk harissa!?

den skånska vintern är oftast väldigt grå, som den nästan bortglömde Ola Hansson, man ville väl inte kännas vid honom, ingen gästgivargård vid en landsväg, verkligställer det : Mörkret tätnar. Blåsten susar,/ svårmodstung och sorgesam./Rundt från alla gårdar glimma/tända kvällsljus dunstigt fram// Klinkan skramlar. In i stugan/ strömmar det en råkall fukt,/ och från genomblötta kläder/ går en unken vadmalslukt. // Uppå spruckna furubordet/ dagakarlens aftonmat:/ bröd som hårdnat, mjölk, som surnat, -/ och ett litet tryckt plakat. - // Värk, som står i alla leder,/ föda, som är skämd och knapp,/ iskall ugn och vägg som dryper/ och en hampgul skattelapp.
I dag, och det var likadant igår, har Skåne en ärlig vinter, det är bisterkallt, solsken och friskt.
Harissan? Så himla het och i lagoma mängder, tsk gäller, fantastiskt god. Kålrot var nog så här års en räddning, mosades, hade man tur fanns en rökt eller rimmad eller torkad grisskank kvar. Nu sjuder en grisskank (lägg) sakta, den ska släppa från benet, och sedan ska jag göra ett rotmos harissa.