polpette, att glömma citronen

älskade Lena hade köpt fin kalvfärs (Domus, Krstd) och gulligaste små lökar, något mindre än bordtennisbollar, och jag tänkte direkt: polpette, mammas köttbullar i Italien, men, ingen citron, då kom jag ihåg, i kylen står en liten burk saltinlagda citroner, vitlöken luktar friskt, så: smulat bröd står och sväller i vatten, salt, peppar, oregano, och så finfint skuren vitlök - jag vill ha mycket - och så tar jag ut en skiva citron, skär den så smått jag kan och tillsätter det, river också ner lite parmesan, och så sakta vända ner den fina kalvfärsen, inte så stabbigt den här gången. Det får stå en stund och samsa smaker. Skala försiktigt de små lökarna, lyssna på Peter Kihlgård om att ta hand om lökar,
värma smör, rulla lökarna i det, och så späda med vitt vin, salta, peppra, tomat ur paketet, sjud, sjud, sjud. Börja så steka köttbullar som är lika stora som lökarna, väl, och så när vald pasta är lagom, vänd ner bullarna , servera genast. Lady och Lufsen får bli kulturen.